Author: admin

I was asked to write an article about me and my breeding in the Swedish Chihuahua club magazine, Chihuahuabladet. I have been writing in the magazine before so this time I focused on tips and thoughts to a new and curious breeder. (It got a bit long – sorry about that :p ).

As I got a lot of positive feedback after it was published I thought I’ll share it here so more people can reed.
It’s in Swedish 😉

• 

• 

Berätta lite om dig själv.

Jag heter Maria Andrén och bor med min man i Steninge, en by vid havet i Halland. Vi har tre gemensamma nu utflugna barn och ett bonusbarn. Jag arbetar med teater och scenkonst. Har varit engagerad i rasklubben under många år, dels som ordförande och dels som utställningsansvarig för Stora CC. Nu sitter jag i valberedningen.

Hur kom det sig att du valde chihuahua och vad var det som fick dig att börja vilja avla?

Vi hade en labrador och önskan fanns att ta valpar på henne men det blev inte så. Efter några år började jag längta efter en liten hund som skulle kunna följa med överallt. Jag åkte på utställningen i Malmö och träffade på chihuahuor. Jag tyckte de var så himla söta och glada. Jag läste på massor om rasen. Hälsade sedan på hemma hos uppfödaren jag mött på utställningen, Gunilla Ryhle, Honey Paj’s. Fick erbjudandet att köpa en tik ur kullen som föddes under sommaren. Jag blev överlycklig! Pappa var hanen som blev BIR från juniorklass i Malmö, Multi Ch Honey Paj’s Gaston Den Gigantiska.

Att jag ville ställa ut och avla visste jag redan så jag anmälde mig till SKK:s uppfödarutbildning och ansökte om kennelnamn. 

Hur länge har du fött upp rasen?

Första kullen föddes 10 feb 2007. Pappa var SE DK CH Misty Meadow’s Flashpoint som bodde i Odense i Danmark och mamma Honey Paj’s Ice Blue Immortal. Det blev tre valpar varav den ena var Laura – C.I.B. SE DK SL CH Chi’s Lovely Alfvina Ärtblomma. 

Berätta om dina chihuahuor. 

Antalet varierar lite, just nu har jag tretton stycken hemma. Av dem är åtta veteraner och Laura är äldst med sina 14 år. Hon är den som styr och ställer. Sedan kommer Rosett som är ett halvår yngre, hon är mamma till många av mina storvinnande hundar. Yngst är Nejlika, 2 ½ år. 

Jag tycker det är jätteroligt med utställningar och har haft turen att få fram hundar som vunnit en hel del. Lyckats med att få fyra världsvinnartitlar, europavinnare, många BIG placeringar, champions, nationella vinnare och tio i topp vinnare. 

• 

• 

Berätta om en chihuahua som har varit eller är väldigt speciell för dig, och vad som gör henne/honom så speciell.

Min stora kärlek var Rosa, Guichon’s American Rose. Jag importerade henne 2006 från USA och hon var bedårande. Hon var långhår, vit med röda tecken. Rosa dog två dagar efter ett kejsarsnitt och en stor bit av mitt hjärta följde med henne. Hon efterlämnade två valpar, den ena av dem var Rosett. I Rosetts första kull ett par år senare, föddes två röd/vita små långhårsflickor och mitt hjärta fylldes på till brädden. Jag älskade dem från det ögonblick de kom ut. När de var två dagar gamla dog deras pappa efter att ha ätit en bit flugsvamp. Han var också från Guichon’s och detta var hans enda kull. Så de små rödtottarna, Rose-Marie och Miranda, kom att betyda enormt mycket för mig. 

Extra mycket kom Miranda att betyda. Under ett decennium har vi delat oräkneliga äventyr Miranda och jag. Vi har rest runt i Europa och tävlat. Vi har mött åtskilliga vänner och det har varit väldigt roliga år. Särskilt spännande har det varit eftersom hon alltid har haft en chans till vinst. Hon har sju championat och cert i flera länder vi bara besökt en gång. 

Titlar hon lyckats få: 
World Winner 2014, European Winner 2011, Norwegian Winner 2015, Slovenian Winner 2015, Winner Finnish Chihuahua Special 2013. Nordic Veteran Winner 2019, Veteran World Winner-17, Swedish Veteran Winner-17

På sin sista utställning blev hon Nordisk Veteranvinnare i Stockholm 2019. Hon var då 10 år och blev också Topp 1 veteran i Sverige det året. 

Nu är rödtottarna 11 år och jag njuter av varenda sekund jag får dela med dem. 

• 

Hur valde du ditt kennelnamn? Hade du någon särskild tanke bakom ditt kennelnamn?

Det är en ordlek på she is lovely och chihuahua som resulterade i Chi’s Lovely. 

Kullarna döper jag efter roller ur William Shakespeares pjäser. Pjäsen blir temat och valparna får sina stamtavlenamn ur respektive teaterstycke. 

Nämn det viktigaste för ditt i avelsarbetet.

Om jag ska koka ner den frågan till ett enda svar så är det att jag verkligen vill ha tikar som är duktiga mammor. Det sparar så mycket hjärtesorg och elände om en tik kan bära och föda sina valpar lätt och sedan ta bra hand om dem. En rofylld valplåda är det bästa som finns. 

Sedan vill jag självklart föda upp friska och glada hundar som ska leva och glädja sina hussar och mattar länge.

Vad tycker du är fördelen, respektive nackdelen, med att föda upp chihuahua?

Nackdelen och fördelen är egentligen samma sak – att de är så små. Storleken gör att de lätt kan råka ut för olyckor, som att en dörr slår igen, ett bett från en annan hund, ett fall från ett bord – händelser som kan bli förödande för en liten hund. Om de blir sjuka har de inte så mycket att ta av. Ett förlopp kan snabbt förändras till det sämre och bli livshotande. 

Det är en svår ras att föda upp. De får stora valpar i förhållande till tiken och det kan ge komplikationer. 

En annan jobbig nackdel är att de markerar. 

Fördelen med att de är små är att det är lätt att spara en valp för utvärdering. Eller att ta tillbaka en hund om ägaren inte kan ha den kvar. Det går alltid att få plats med en liten till. De är lätta att resa med och man kan ställa ut många på samma gång (det är i alla fall något man intalar sig själv när man anmäler och det man sedan svär över när det blir krock i olika ringar). 
Det är en rolig ras! De är små individer med väldigt olika personligheter, ingen är den andre lik. 

• 

• 

Har du några tips angående uppfödning av chihuahua?

Se kritiskt på din hund och tänk: vill jag ha avkommor som ser ut så här? Var krass. Läs på massor, studera rasstandarden och stamtavlor och gå SKK:s uppfödarkurs. Gå på utställningar. Res utomlands och titta på utställningar. Köp katalogen och lär dig vilken typ av chihuahua du föredrar. 

Ha gärna en mentor men tänk på att besluten är dina egna. Följ din magkänsla. Du ska gilla det du ser och det du gör. Var ärlig, mot andra och dig själv.

Våga chansa. Om du inget vågar, så blir det heller inget. Alla hundar har fel och man måste acceptera det. Fundera på vilka fel du kan förlika dig med och vilka du absolut inte kan gå med på (men säg aldrig, aldrig).

Ha delmål och fokusera på ett fel i taget. Vad vill du förbättra just nu? Är det att få hundar med genomgående 6+6? Se till att jobba på det och gå sedan vidare.

Kan tillägga att om hundarna har 6+6 så är det väldigt lätt att behålla och det är enkelt att förbättra. Det är dessutom härligt att ställa ut en hund med perfekt bett.  

Lär dig känna själv hur ett bra knä ska vara och hur det känns när hunden har patellaluxation. 

Satsa på bra tikar. Köp en tik där du vet att de i generationer har fött normalt och är dokumenterat bra mammor. Min erfarenhet är att kullstorlek och förmågan att valpa naturligt nedärvs starkt. Visst, det kan gå fel ändå, men då har man i alla fall gjort det man kunde för att få de bästa av förutsättningar. Bra tikar är värda sin vikt i guld. 

Inte hålla på i flera veckor med att stödmata en valp. Man kan behöva hjälpa en valp de första dygnen om den är svag, men inte mer. En frisk valp kan äta själv och går upp i vikt. Man gör hunden en otjänst. En valp som hela tiden hamnar utanför och ligger en bit bort, gör det av en anledning. Den är det med största sannolikhet något fel på och mamman vet om det. 

Ha ett starkt hjärta. Det är krävande och absolut inte gulligt när valpar eller tikar dör. Var medveten om den risken.

Vad är ditt recept för att föda upp en lyckad valp?

Ja tänk om man satt inne med det receptet! Man kan ha gjort alla rätt men ändå går det åt skogen. Det är ett litet lotteri att få hunden som går igenom nålsögat. 

Bestäm inte vid 6 veckor vilken valp du ska behålla utan vänta. Fel uppkommer inte sällan mellan 8–12 veckor. Helt plötsligt dyker det upp ett bettfel, en sned svans eller kanske att storleken drar iväg åt något håll. Jag vet att det kan vara svårt att få otåliga valpspekulanter att vänta. Men att ha is i magen kommer ge dig bättre chans att välja rätt valp till rätt person. 

Var inte rädd att fråga om att låna en hane till parning. Det värsta som kan hända är att du får nej och det är ju inte så farligt. 

• 

• 

Vilka defekter tycker du man ska lägga fokus på? Vad är absolut ett stort ”nej” för dig att avla på?

Jag har många stora nej (men kom ihåg vad jag skrev ovan, man ska aldrig säga aldrig). 

Jag ser gärna att hundar jag använder har 6+6, PL 0/0, Öga U.A, hjärta U.A. Men om man bortser från givna fel som sjukdomar och enbart ser till skönhetsfel jag inte tål, så är de:

• Små öron – gräsligt. 
• Små ögon – allt vanligare.
• Lång rygg och låg svansansättning – hua vad fult. 
• Höga frambensrörelser – en styggelse. 

Vad tycker du är en bra ålder att börja använda en chihuahuatik i avel?

Jag har nog ingen sådan gräns. Är det en tik som ställs ut så kan det vara roligt att göra henne till champion först. 

Vad vill du bidra med till nästa generations chihuahuor?

Glada, friska och vackra små hundar. 

Hur planerar du din avel?

Jag är ärligt talat väldigt oplanerad. Skulle aldrig kunna tänka när valpen föds vilken hund jag sedan kommer att para den med. Måste se hunden som vuxen innan jag kan tänka på det. 

Jag går mycket på känsla, vad kan komplettera min hund för att få det slutresultat jag önskar. 

Ofta går jag ett steg bakåt när jag letar hane. Om jag ser en hund jag gillar går jag vidare till dess stamtavla. Gillar jag stamtavlan letar jag upp vad pappan till hunden lämnat och om de flesta av hans avkommor ser ut som jag vill, så börjar funderandet kring vilken av mina tikar han skulle passa. Vissa hanar sparar jag i min ”hanbank” i flera år i väntan på att en lämplig tik dyker upp hos mig. 

När jag använder mina egna hanar är det lättare eftersom jag känner dem i generationer tillbaka. Vad för svagheter och styrkor de bär på. Vad som kan plockas upp från förfäder och tål att avlas vidare på. 

Har du fått någon viktig lärdom som du vill dela med dig av till andra uppfödare?

Var vetgirig! Engagera dig i rasklubben och samarbeta med andra. 

Samla på fakta dig om hundar du funderar på att använda i din avel. (Med fakta menar jag saker du själv sett med dina egna ögon. Aldrig bara en hörsägen. Lyssna aldrig på skvaller utan var alltid kritiskt frågande ”stämmer verkligen detta?” För väldigt, väldigt ofta stämmer det inte).

Faktan kan vara både bra och dåliga egenskaper som dyker upp. Valpar som får något fel, hunden tappar tänder tidigt, den var PL 0/0 men har nu lite löst knä etc. Eller att alla avkommor typas bra oavsett hur mamman såg ut. 
Information behåller du för dig själv (för att själv inte sprida skvaller) och lägger bakom örat. Vetskapen kan du sedan använda för att hitta en bra match till din egen hund. För att på så vis inte dubbla på fel som kanske din tik, eller någon bakom henne har.

Skyll inte alla problem och fel som uppkommer på hanen. Det finns många hundar bakom en valp både på tiken och hanens sida. Leta inte en syndabock för eventuella fel utan ta på dig dem själv som uppfödare. Acceptera att det ibland kommer fel och sjukdomar man inte kan förutspå. 

Hur viktigt är det, tycker du, att ställa sina avelshundar?

Jag tycker det är viktigt med utställningen men inget som är avgörande för min avel. Jag litar helt och hållet på vad jag själv tycker om eller inte. En hund behöver inte vara utställd alls för att jag ska använda den. 

Berätta om din roligaste minne från utställningsringen.

Oj detta är så svårt. Jag kan nog inte välja enbart ett. Största ögonblicken har varit de första av allting. Första CK, första BIR, första Champion etc. Tyvärr blir man luttrad och en vinst betyder inte lika mycket längre. Önskar att man kunde hoppa tillbaka till den där förstakänslan. 

Fantastiskt ögonblick var det när Miranda från juniorklass blev BIR i Celje, Slovenien dagen innan EDS 2010. Domare var den numer avlidne ikonen Hans Lehtinen och sedan blev hon BIS2 för Hans Van Den Berg. (Kuriosa: på EDS kom hon sedan 2:a i Jkl. Domaren var en väldigt gammal tant som leddes runt av ringsekreteraren. Hon pekade utanför ringen och sa ”ska inte den där hunden vara med?” Det var en svart plastpåse…).

Väldigt roligt (och helt overkligt!) var det att vinna juniortiteln på världsutställningen i Paris 2011. Chi’s Lovely William Page var precis 9 månader fyllda och gjorde debut med att bli Junior Word Winner-11. Chi’s Lovely Miranda vann även hon sin klass. 

• 

• 

Senare samma år blev Miranda Europavinnare i Holland. Det var enormt stort för mig. Jag, en nobody, med en egenuppfödd hund i unghundsklass, slog alla stora fina kennlar och alla tjusiga champions.

Största upplevelsen var när Miranda blev World Winner i Helsingfors. Det blev tredje gången som hon vann sin klass på ett WDS och när domaren skulle välja bästa tik, hade jag hade ingen förhoppning alls. Jag trodde att hon skulle åka ut i sista svängen mot de andra fina klassvinnarna, som hon gjort de andra gångerna. Men hon vann. Det var en underbar känsla! (lite som när man fick körkort, den lyckan och lättnaden, ”så jäkla gött, nu har jag det! Inget kan ta det ifrån mig” haha).

Har du några framtida mål du vill uppnå?

Har funderat en hel del på den frågan de sista åren. Svaret är nog att jag inte vet. Jag har drivits av mina mål och arbetat hårt för att uppnå dem. Satsat enormt mycket tid och pengar på mina hundar. Och nu, när jag uppnått allt jag så gärna ville åstadkomma, känns det inte alls viktigt längre. 

Idag är jag nöjd med när en valpning går bra och valparna är friska. Det underbara i att stoppa ner näsan i en bädd med små varma gosiga treveckorsvalpar. Det slår inget. Det är mitt mål. 

Och att vinna Best in show på World Dog Show såklart. Vilket kommer att ta resten av mitt liv att sträva efter 😉 

Tack för att du orkade läsa! 

Kram 
Maria Andrén
Chi’s Lovely Chihuahua.